Gissa vad Kristina Lugn och Deepak Chopra har gemensamt? Svaret är mig. De låter som mig, eller rättare sagt – jag låter som en blandning av dem när jag pratar långsamt på engelska. Det är inte nyttigt för min självkänsla att prata engelska överhuvudtaget, men ibland blir det ju bara så.
Jag mediterar ganska ofta, och jag behöver alltid ha en röst som guidar mig. För annars hoppar tankarna omkring som en skock kråkor, och själva vitsen med att meditera är ju att att få stopp på dessa ständigt kraxande tankar, denna ständiga inre dialog med mig själv. Jag hade hittat texten till en guidad meditation som jag ville prova, men kruxet var att den började med orden:
- ”Relax your body by breathing in deeply, and shut your eyes…”.
Där tog det liksom stopp. Men du, tänkte jag, jag kan ju spela in texten i datorn och spara den som en mp3-fil. Fiffigt. Så jag la tre extra kuddar på stolen för att komma närmare den inbyggda mikrofonen, och sedan läste jag långsamt och högt med den tydligaste engelska jag kunde uppbringa. Resultatet blev ett sävligt entonigt, 22 minuter långt mässande med lustig indisk accent, som jag absolut inte begriper hur jag lyckades åstadkomma:
-”Relax jår bådy bai briding indipli, änd shot jår ajs…” (Och var fick jag shot ifrån?)
Jag lovar att den meditationen släpper taget om allt utom skrattmusklerna.
.
