Idag går mina tankar till alla de som måste gå runt med tunga fjät och stuva… Jag minns nog hur det var; gruset i ögonen, glittret som kliade, lucialinnet som alltid var för kort, batterierna som aldrig fungerade, stearinet som rann över händerna…
…osynket mellan tärnorna längst fram och stjärngossarna längst bak, förvirringen i mitten, fröken som spelade i otakt eller hjärtskärande fel, de som aldrig lärde sig när man skulle sjunga ner eller upp på ”sanktaa”. Doften av bränt hår, sliskig saftglögg, och nån som inte hann gå på ett visst ställe strax innan.
Jag är såå tacksam att andra tagit över den traditionen till häpnad för kommande generationer. Och jag lovar att bilden är manipulerad, jag har inte tvingat min hund att smyglussa bara för att lussekatten är bortrest…
.
