Vore det inte roligt att göra julklapparna själv i år, tänkte jag och satte i gång. Det vill säga, jag la mig i soffan och funderade. Man skulle kunna göra litet marmelad, kanske. Eller nåt annat gott. Chokladpraliner? Italienska skorpor? Eller ska jag sticka klart den andra tumvanten som jag började på ifjol? Eller så kanske man skulle kunna göra nåt fint. En ängel med gulkängor? Ett halsband av bönor? En skev smörkniv? En papiljottburk av plastband?
Och ungefär där kom jag att tänka på flopp-broschen, den jag skulle göra till moster Göta en jul för länge länge sen. Den var bedårande för min inre syn, den blänkte och gnistrade, och moster Göta skulle skina upp som en sol när hon fick den. Hade jag tänkt. Och så satte jag igång. Och vad blev det? Jo, Karlsons klister utsmetat på litet foliepapper virat runt en säkerhetsnål. Och det värsta var, att moster Göta sken som en sol när hon fick den.
Och typ 40 år senare ligger jag alltså här i soffan och hemsöks av alla dessa förfärliga julklappminnen. Så det blir inga hemknåpade klappar i år.
.
