Varje kväll går jag med hunden till en ganska liten men väldigt mörk skog en bit bort, för att hon ska göra det hundar brukar göra i naturen. Jag vågar gå ungefär tio meter in i skogen, och där släpper jag hunden som raskt försvinner i det becksvarta mörkret för att göra det hon ska. Själv brukar jag bara stå rakt upp och ner och vänta, och träna på att inte vara mörkrädd.
Så häromkvällen när jag som vanligt stod där i den mörka skogen och väntade på hunden och tränade på att inte vara mörkrädd, så fick jag se en stor mörkklädd läskig gestalt med svart toppluva komma traskande rakt emot mig.
- Öh, det är en stor lös hund nånstans här i skogen, sa jag varnande med min kaxigaste röst.
- Öh, svarade gestalten och trampade vidare rakt emot mig utan att låta sig skrämmas det minsta.
I samma stund gav den stora lösa hunden ifrån sig ett varnande skall, som fick mig att hoppa en halvmeter och närapå landa i famnen hos den mörkklädda läskiga gestalten med den svarta toppluvan. För det visade sig att den stora lösa hunden ljudlöst hade smugit tillbaka till sin stora trygga matte, och gömt sig ungefär två decimeter bakom mina knäveck.
- Öh, sa gestalten och traskade förbi oss och vidare in i den mörka skogen.
- Öh, sa jag en smula generat och traskade hem med min stora mörkrädda hund.
.
