Tjottahejti

Bloggen? Den hade jag glömt. Alltså, först tänkte jag nog bara ”Äh, det är ingen brådska, jag skriver i morgon istället”. Sedan gick förmodligen dagarna dit de alltid går, vart det nu är. Och tankarna på Bloggen följde efter.

Kanske ropade de:
- Vart ska ni?
- Till Tjottahejti.
- Får vi följa med?
- Nä.

Och så gjorde de det i alla fall. Följde efter. Men de kom aldrig fram till Tjottahejti, för dagarna var snabbare och smartare än tankarna. Och ingen annan visste vägen dit.

Så småningom, en vacker dag som idag, råkade jag hitta dem igen. Alldeles dammiga. Eftersom jag renoverar, eller vad jag ska kalla det.

- Men kära nån, ligger ni här och skräpar?
- Nä. Vi twittrar.
- Men, vill ni inte vara min Blogg längre?
- Hmm… okej då.

Jag tror de håller på att bli stora nu.
.

Att blogga eller inte

Jag har grubblat ganska länge på varför jag skulle ha en blogg. Alla har ju en blogg, och jag borde väl också ha en. Frågan är bara varför. Varför skulle jag ha en blogg, och vem skulle läsa den?

Men nu har jag kommit på det. Jag ska ha en blogg för att påminna mig om vem jag är, för det glömmer jag ganska ofta. Mitt liv blir liksom undanplockat i diverse mappar och lådor, och där har det en tendens att bli kvar.

Ibland tänker jag, och ibland tänker jag att de tankarna hade varit trevligt att ha kvar nånstans. Ibland snubblar jag över någon mapp eller låda och förvånas över glömda bilder, ofullbordade projekt, halvfärdiga romaner, och annat som hade kunnat vara litet kul att minnas. Ofta, om jag vill berätta något för någon, så är det borta.

Så varför inte ha en blogg, lagom offentlig så man skärper sig litet, och lagom privat så man kan vara sig själv? Jag känner ungefär tre människor, förutom mig, som förmodligen skulle vilja läsa min blogg. Och det får duga.