Glömda

Jag har väl inte glömt Knasans Kalas, tänkte jag just. Jo, det har jag! Vilket är litet synd, eftersom Knasans Kalas är det absolut trevligaste halvfärdiga projekt jag nånsin glömt bort, tror jag. Av de halvfärdiga projekt jag råkar komma ihåg att jag glömt bort idag kommer Gipsfontänen tvåa och Vetefaten trea. På delad fjärdeplats kommer Spargrisen med pärlörhänget, Gunnarträdet och Morotsbrickan. Och på jumboplats kommer mitt halvfärdiga deckarmanus ”Säg godnatt till farbror Donnicke”.

Men jag minns att precis innan jag glömde bort Knasans Kalas firade jag något så ovanligt som ett fullständigt och fungerande actionscript. Jag hade lyckats skriva koden till ett animerat pussel, som bland annat innehåller en liten badanka som simmar i en plastpool. När man lagt alla pusselbitar, inklusive badankan i plastpoolen, så startar en trevlig liten animering. Hur kunde jag glömma det?

Självberöm

Min personliga nörd-utveckling har tagit ett kvantsprång senaste veckan!! Jag har nämligen skrivit ett FUNGERANDE ActionScript till Knasans Kalasorkester! Det är 98 rader helt geniala och perfekt fungerande rader scriptkod – och jag har skrivit dem alldeles själv. Jag kan inte nog påpeka detta. Själv.

Om man klickar på olika saker i bilden, så sätter de igång och rör sig och spelar varsitt instrument. Och de håller samma takt, vilket är det fiffigaste av allt. Ett paket spelar congas, ett saftglas vickar så att saftdropparna låter som claves, godiset rasslar, och en av skedarna går loss på asietten som en koskälla. Man kan också spela solo på muffinsfatet. Hur kul som helst för såna som mig.

Utformningen av själva kalasbordet är långt ifrån klar, för allting på bilden är bara skisser ännu. Och det ska in fler instrument för att fullborda orkestern. Men det är ju peanuts i sammanhanget.
.

Scriptragg i Nördbaren

Jag kan inte minnas senaste gången jag hängde över en bardisk, och då räknar jag i årtal och inte promille. Men numera hänger jag ofta på några ActionScript-syltor för att insupa atmosfären och kolla in hur proffsen jobbar. Jag är den där tysta typen som verkar litet nonchalant ointresserad, medan jag lyssnar på vad de andra snackar om. Tyvärr är det mest bara typisk grabbkod om att skjuta targets eller bräcka varandra i häftiga rollovereffekter.

Häromveckan bestämde jag mig för att nu jäklar ska jag prova att lägga upp en egen tråd om ”synchronize sounds in multiple movieclips”. Men det var faktiskt ingen som kunde lösa det. Ingen. En seniorsnubbe försökte med några varianter av setVolume. Men det funkade inte, så han gav upp.

Jag vet att det inte är så himla lätt för såna som mig, men jag tror ändå att det någonstans därute finns ett script som matchar mig perfekt.
.

Gå tillbaka till Gå

Nu har jag komponerat musiken till Knasans Kalasorkester. Tja, musik är väl kanske en överdrift, men jag har i alla fall klinkat ihop några loopar av ljud som låter litet kul när man spelar dem tillsammans. Så nu är det bara att importera ljudfilerna till Flash, skriva några rader kod, och koppla ihop dem med instrumenten som ska spela i Knasans Kalasorkester…

Och därmed är jag tillbaka till Gå. Så antingen måste jag lära mig att behärska det knasiga språket ActionScript, eller så måste jag sluta upp med att få så många knasiga idéer om allt roligt man skulle kunna göra i en dator…
.

Syntax Error

Vore det inte trevligt att knåpa ihop ett eget litet pussel, tänkte jag för ungefär tolv dagar sedan, och så satte jag igång. Det vimlar ju av skriptkod på Internet, så det är väl bara att dammsuga nätet efter lämpliga funktioner och variabler och sätta ihop dem till en egen variant av ett fiffigt litet pussel – lätt som en plätt. Trodde jag, ja. Det är därför jag har ägnat tolv dagar till att försöka få ihop några rader skript som gör som jag vill, och som inte svarar: – ”Åduba, syntax error, liksom”.

Men att prata med ett program via ActionScript är kanske mer som att prata norrländska med nån som redan fått litet för mycket under västen – man måste vara fåordig men övertydlig, och man måste behärska exformationen i den karga norrländskan. Ungefär så här:

if (nubbe == ”kvar”) {
____drick (”Hej din jävel”);
} else {
____(nubbe == ”slut”) {
____sov (”zzzzz”);
}}

Tror jag. Fortsättning följer.
.

MuffinsMaskinen

Vore det inte roligt att knåpa ihop ett lite enklare dataspel, tänkte jag efter att ha kört fast på Grandma´s Kitchen (se bloggen igår). Och så satte jag igång med det. Först tänkte jag att det skulle bli ett litet pedagogiskt spel för barn där man med enkla steg lär sig baka muffins. Men det hela växte till en automatisk muffinsmaskin där man häller ner alla ingridienser i olika hål, och sedan gör maskinen resten. Den är helt klar och fungerande, sånär som på rullbandet som går i otakt vid syltsprutan.

Under tiden som muffinsmaskinen tog form började min fantasi ticka vidare på fler roliga idéer, och nu har jag en hel låda med skisser till en hemsida som ska heta Knasans Kalas (som jag från och med nu innehar upphovsrätten till, bara så ni vet). Men för tillfället är jag tillbaka på ruta ett igen, jag måste ju lära mig mer ActionScript för att komma vidare. Så det är bara att plugga på…

Jag hoppas att få återkomma om detta när mina små hjärnceller hunnit ikapp mig.
.

Grandma’s Kitchen

Vore det inte roligt att knåpa ihop ett eget litet dataspel, tänkte jag för en tid sedan, och satte igång. Det visade sig emellertid vara litet krångligare än jag hade hoppats. Själva spel-idén tog kanske en vecka att klura ut; Man är instängd i ett litet kök där farmor går omkring och tjatar, farfar sover som en stock, och farfars ilskna gamla hund ligger framför ytterdörren och morrar varje gång man försöker ta sig ut därifrån. Det gäller att göra olika saker i en viss ordning för att lura bort hunden från dörren. Ganska fiffigt, faktiskt.

Det är egentligen inte så svårt att göra grafiken och de animerade sekvenserna, fast det tar otroligt lång tid med mina mått mätt. Men sen är det ju en helt annan sak att försöka räkna ut hur man ska skriva ActionScript, och komma underfund om exakt var kodsnuttarna ska in i myllret av lager, bildrutor och movieclips.

Än så länge kan man bara öppna kylskåpsdörren, vrida på vattenkranen, och ställa in olika kanaler på radion. Om man försöker nå ytterdörren så öppnar hunden ena ögat och morrar ilsket. Och nu är det bara resten kvar. Men det är jättelätt att strula till det, vid ett tillfälle fick kylskåpsdörren fnatt och for omkring och morrade, och farmor blev alldeles platt när hon vände sig om för att torka av bordet.

Just nu fattas det litet kunskap i ActionScript för att fortsätta, men jag kommer att hålla omvärlden underrättad om eventuella framsteg i ämnet.
.