Matglädje

Nä, nu är det dags att ändra matvanor, tänkte jag häromdan när midjan började krypa över linningen samtidigt som matpriserna tog ett nytt skutt upp på hyllorna. Mycket vill ha mer heter det ju.

Förr åt folk mat utan krångel och ångest. Ät, sa mamma, och så gjorde man det. Men numera är mat antingen för dyr, eller ifrågasatt av näringsexperter, eller utdömd av hälsoprofeter, eller bannlyst av miljöaktivister. Och det lilla som blir över är jag allergisk emot. Det återstår egentligen bara havre.

Jag är ju så hejdlöst glad i mat. Jag älskar allt från ost och kronärtskockor till bruna bönor och glass med chokladsås. Lassvis. Men hur stillar man sin aptit när less is more? Ska det vara mättat, fleromättat eller hungrigt fett? Eller rockar fett? Ska det vara dinkel eller helvete? Och hur ska man äta miljömässigt, nu när morötterna hotar torskbeståndet och soppan hamnar i bensintankarna…?

Nä, man blir lika snurrig som slungad sallad. Så nu har jag utvecklat en egen diet. Man slaktar några läckra kokböcker, hänger upp de smaskiga bilderna vid köksbordet – och kokar sig litet gröt, helt enkelt. På havre. Förr sa mamma att jag åt som häst, och nu gör jag det. Jiha.

Hälsohemmet

Vore det inte trevligt med en akut hälsokur, tänkte jag häromdagen när jag kröp på alla fyra till soffan efter att ha krattat den. Bostaden är nu mirakulöst omvandlad från designstudio till hälsohem, efter att ettusenfemhundra liter frigolitsmulor burits ut i tolv stora sopsäckar. Jag har en nästan färdig vilstol som jag strax ska vila i. Men jag måste bara vila litet innan jag orkar göra den klar. Jag känner mig visserligen helt färdig, men det är jag alltså inte.

Hälsokosten som serveras i mitt hälsohem är ju naturligtvis hemlagad. Basilikan lär ska vara en mirakelkur mot utmattning, så den är ju självskriven och hemodlad. Och det får en att tänka på Italien, och det är ju också vederkvickande.

Blåbär är rena hälsobomben sägs det, men där jag bor får man nog döpa om dem till småbär. Och eftersom min bärplockare från Hälsingland är värsta högaffeln i dessa glesa bärskogar, så var jag tvungen att uppfinna en egen liten skärgårdsplockare. Man tejpar fast en hållare för lökskivning på en ituklippt rapsoljeflaska, och vips kan man plocka blåbär i små men dock kvantiteter. Om man orkar böja sig, och det gör jag nästan. Att resa sig är värre.

Men när man väl är uppe igen kan man passa på att palla några klarbär, de har så de klarar sig ändå de där trastarna. De är inte riktiga körsbär, sägs det, men de smakar lika gott och kryllar av nyttigheter. Nu har jag plockat alla inom räckhåll, men jag har övertalat grannen med hushållsstegen att vi ska på bärjakt i morgon. Hon håller, jag klättrar, och sen delar vi lika. Fiffigt.

Yoghurt lär ska vara bra för trötta kroppar, och därför har jag odlat fram en egen variant av den som det pratas om i TV-reklamen. Man tager en kastrull mjölk och tillsätter litet köpt yoghurt enligt konstens alla regler. Sedan sparar man ett par deciliter till nästa sats, precis som med surdeg. Den både smakar och känns bättre än den köpta, faktiskt. För en tiondel av priset, vilket känns oerhört uppiggande.

Och sen är det bara att äta och vila och kanske plaska litet i lojt fotpoolen, och vänta på att krafterna återkommer.

Apropå fotpool: Det är fyrahundrafyrtioåtta skruvar som håller ihop min integrerade balkongmöbel. 448. Ingen har gissat rätt. Ingen har kommit ens i närheten. Men den som gissade 138 har vunnit tröstpriset – och är välkommen att pallra sig hit från Norge till ett litet kalasmuffins-kalas med dopp i fotpoolen på min balkong, Grattis!
.

HappyBody HypnosSpa

Det finns ett lyxigt Spa vid havet ganska nära där jag bor, men jag är alldeles för snål för att gå dit. Istället har jag naturligtvis utvecklat ett eget hypnos-spa i hemmet. Man lägger sig bekvämt under en filt i soffan och bullar upp med kuddar under ryggen, nacken, knäna och armarna. Jag brukar lägga en varm urvriden handduk över ansiktet med ett luftveck över näsan, men det går lika bra med en inpackning av ljummen havregrynsgröt och ett par urvridna tepåsar över ögonlocken. På med litet skön musik eller vågskvalp i bakgrunden, och av med alla telefoner.

Jag tar tio riktigt, riktigt djupa andetag (in genom näsan, och ut genom munnen), och släpper taget om kroppen och vardagen. Sedan föreställer jag mig att två professionella händer masserar alla spända muskler. Jag undviker att föreställa mig någon person som masserar, och fokuserar på själva avslappningen. Tänk bara på hur händerna knådar de spända musklerna, och känn hur blodcirkulationen ökar när spänningen släpper… litet mer till höger… längre upp… precis där, tack. Och det bästa är att man kan ligga bekvämt på rygg och ändå få ryggen masserad.

När hela kroppen känns avslappnad låter jag de tänkta händerna ge mig en energigivande Shiatzu-behandling över alla ”Tsubos” (som är små behållare av qi-energi), tex två tummar som trycker sig hela vägen upp längs var sin sida av ryggraden. Två fingrar masserar punkterna längs hårfästet i nacken, längs kindbenen, käkbenet, runt ögonen, och så vidare. Det finns flera bra böcker om Shiatzu och var qi-punkterna sitter. Efter litet övning lär man sig att känna var energiflödet är i obalans.

Jag fick faktiskt kvitto på att det fungerar när jag besökte en sjukgymnast häromsistens – nästan inte en enda spänd muskel… och då hade jag inte ens varit på mitt spa på ett tag. För ju oftare man gör det desto bättre fungerar det. Det är fullständigt gratis och du kan boka tid när som helst. Du kan utforma ditt personliga Spa precis som du vill med litet fantasi, och välja vilka skönhets- eller kroppsbehandlingar du önskar.

Fiffigt va? Och du, lägg inga exotiska frukter på kroppen som de gör på de dyra Spa’na. Ät dem istället.
.

Soffpotatis och köttbullar

I år stekte jag julköttbullarna i soffan som omväxling. Eftersom det nästan inte finns någon luft där jag bor, så måste all stekt julmat vara avklarad före december för att slippa fettlagret på adventsstjärnan (de ska installera ventilation endera året, har de sagt). Så här har jag alltså stått, år efter år, och skakat köttbullar i den blytunga järnpannan i timmar, medan stekoset lagt sig som nyfrusen is och förvandlat alla golv till halkbanor, och fettpärlorna har skrämt bort varenda syremolekyl ur detta hem för flera veckor. Tills syrran kom med den genialiska frågan:

- Mäh, varför steker du dem inte i ugnen, då?

Så nu har köttbullarna stekt sig själva i ugnen, medan jag har legat i soffan och tittat på en liten fläck i taket som förmodligen är resterna av en före detta insekt av något slag. Jag tror att det är en mumifierad myra, jag ska undersöka saken närmare, endera året.

En egen avocadoskog

Ta 10 avocados och dela dem försiktigt. Skölj kärnorna i ljummet vatten och låt dem torka i diskstället, medan du gröper fruktköttet ur avocadoskalen, och mixar med 1 liter Creme Fraiche, 5 pressade vitlöksklyftor, 3 tsk cayennepeppar, 3 tsk salt, det rivna skalet från ett par limefrukter plus den limesaft som går att klämma fram. Häll upp i en stor skål och bjud hem några ur ditt sociala nätverk på exempelvis Tacos eller morotsstavar.

Nästa gång du behöver diskstället till annat, flyttar du bara de nu torra avocadokärnorna till en tom glasslåda som du glömmer i kylskåpet. En ovanligt torftig dag ca en månad senare hittar du förmodligen kärnorna längst ner bredvid de stackars 4 halvskrumpna morötterna som du råkar behöva eftersom det inte finns något annat alternativ.

Plantera ivrigt de 10 avocadokärnorna i små krukor med jord utan att täcka dem helt, med topparna uppåt. Vattna och ställ krukorna på en lämplig bricka. Ställ brickan på en ledig plats i hemmet. Vänta 6-8 veckor innan du ger upp hoppet om att få se dem gro. Ställ sedan undan brickan med dina ogrodda avocadokärnor längst bak i skåpet under diskbänken, för att du till exempel väntar gästande släktingar och behöver städa litet snabbt. Låt ett par skurtrasor hamna över krukorna, och glöm sedan alltihop.

Nästa gång det är dags att torka i skåpet under diskbänken (pga universums obönhörliga utveckling) kommer du till din stora förvåning att upptäcka – att du nu har en pytteliten avocadoskog under dina skurtrasor. Plantera ödmjukt om pytteträden i större krukor, och ställ skogen där du vill ha den. Klart.
.

Apropå Lessing

Jag råkar ha några böcker av Doris Lessing i bokhyllan. Ingenting konstigt med det. Jag skulle inte ens nämna det, om hon inte råkat få årets Nobelpris. Det pratas mycket om Lessing just nu. Överallt diskuteras hennes författarskap av människor som läst, eller inte läst hennes böcker. En del har nästan läst någontig av Lessing, det är de som rusar runt till antikvariaten för att panikläsa några rader inför kommande kafferast.

Men jag behöver inte skämmas, för jag har minsann läst Lessing. Visserligen bara en bok från början till slut, men den har jag å andra sidan läst minst en gång per decenium sedan 1974. Jag läser bara om böcker som jag gillar, och varje gång jag läser den upplever jag den annorlunda. Förmodligen eftersom jag förändras, för det är ju samma gamla bok.

”Instruktion för nedstigning i helvetet” är som Doris själv beskriver det en ”berättelse från den inre rymden, ty inåt är den enda väg som finns att gå”. Jag orkar inte skriva någon recension just nu, men jag håller med om allt som står på baksidan. Den är bra.