Blått en dag…

…ett penseldrag i sänder… skulle man kunna sjunga i mitt hem. Det blir bara blåare och blåare. Jag hade bestämt mig för att måla en fondvägg med grönska, eftersom Gunnar äter upp alla krukväxter som lyckas överleva mina omsorger. Men hur bladgrönt jag än börjar med penseln, så slutar det i blått vatten. Folk som känner mig vet detta. Kanske var jag en delfin i mitt förra liv.

Och innan dess var jag bergis ett toffeldjur. En dag i högstadiet knackade jag på hos Rektorn och sa ”Hej, jag skulle vilja måla den stora tråkiga väggen i elev-caféet”. ”Hurdå?”, sa Rektorn. ”Med färg, liksom”, sa jag. Och så fick jag en obegränsad rekvisition till Färghandeln, och skolans huvudnyckelknippa, och så tokmålade jag stora amöbor och toffeldjur i glada färger över hela den stora väggen hela helgen. Och när caféet öppnade på måndagmorgonen tappade alla hakan i ungefär en halv minut, och sen var allt som vanligt igen. Fast kanske litet trevligare, i alla fall som jag minns det.