
Pilsnerboden
2009/08/02
Guva enkelt att blogga med gammal skåpmat. Som att sprätta upp en burk Vita Bönor till middag. Här kommer ännu mer ur ”Jag, ett snickrande fruntimmer”:
Av spillvirke – vad annars – har jag snickrat ihop en liten bod i skogsbacken, mellan två större stugor där familjen träffas några gånger om året för att hugga ved, äta surströmming och stirra ut över sjön. Den är inte större än en friggebod, men till och med Globen byggdes snabbare, om man nu ska räkna i tidsmått. Fast rymdmått är nog mer lämpligt i det här fallet. Jag kan inte exakt säga hur många flaskor lättöl som gick åt men jag ska försöka uppskatta det.
Först tog det många veckor att röja en plats – att såga ner träd, bryta stubbar och gräva sten. För här pratar vi om 20 kvadratmeter urskog i en stenig bergsbacke, med två generationers samlade kvinnokraft, mammas och min. Prova själv med bågsåg, spett och spade. Det går åt ungefär en pilsner i timmen.
När grunden var lagd tog det mödosamma konstruktionsarbetet vid. Hur gör man? Vad finns det för brädor? Hur långa ska de vara? Där uppskattar jag åtgången till ett par, tre, kanske fyra. Pilsnerbackar. Sedan var det dags att börja snickra. Jag räknar grovt en pilsner på var tredje bräda, uppskattningsvis. Trots detta gick det knappast åt mer än fyra pilsner om dan. Men det går många dagar på en sommar, och många brädor på en bod, och många somrar på ett bygge, när jag står för hammaren.
Men nu står den där, den mödosamt ihopfogade Pilsnerboden. Den har faktiskt stått där i femton år, och det går alldeles utmärkt att bo i den. Även om det fattas några vindskivor på taket, eftersom jag tröttnade på pilsner. Så var det nog. Den är delad i två halvor med förråd på baksidan. Rummet är pyttelitet, inte mer än sex kvadrat, men ingenting saknas. Sadeltak med synlig bjälke, varmbonat, inrett i ljusa färger. Det finns en utdragbar bäddsoffa, ett litet klaffbord, några stolar, en kökshörna, tre små fönster, och generöst utegolv. När vi är där är den vår sommarstuga. Då har vi både gasolkök, lyse, telefon, dator, böcker, tidningar, spel, huskatt och packning med oss. För vi kan det här med Compact Living.
Och om det nån gång i framtiden blir en arkeologisk utgrävning på platsen, så kommer man förmodligen att dra slutsatsen att detta var en märklig plätt i skogen där folk offrade stora mängder kapsyler till Pilsnerguden Pripps.


Jag längtar redan efter mer skåpmat från ”Jag, ett snickrande fruntimmer …”
Kram
Storasyster