Snickrande fruntimmer
2009/07/29
Jag tänkte skriva något fyndigt om musarmar och slipmaskiner idag, men jag kan inte. Så det blir skåpmat. Jag hittade en halvfärdig liten kåserisamling som jag skrev på i slutet på förra seklet, som jag kanske kunde servera några snittar ur. Så här börjar den:
Jag, ett snickrande fruntimmer
Den västra sidan av kvarteret där jag bor är damernas vigördetsjälv-sida. Och damer som gör något själva kallas ofta för fruntimmer där jag bor. Så här är vi alltså tre fruntimmer som skrapar och målar, gräver och ansar. Men det tycks bara vara jag, inte bara i kvarteret utan troligtvis i hela stan, som snickrar. Jag drar den slutsatsen eftersom det röner uppmärksamhet när jag bankar på. Folk kommer och tittar. Inspekterar, liksom. Det snickrande fruntimret. – Men tänk att du har byggt den här verandan alldeles själv! År du tokig? Det måste ju vara svårt. Hur kan du bara komma på tanken?
Jag kan avslöja, för den som vill veta, att det är inte att snickra som är det svåraste. Det är inte krångligare än att knåpa ihop ett lapptäcke, sätta upp en väv eller sy en barnoverall, även om det kanske är mer ansträngande och tar större plats. Det svåra är att snickra med mantagervadmanhaver-virke, rostig såg, sliten hammare. Och framförallt publik. Däri ligger det svåra.
En dag spikade jag upp en låda med ettusen 2,5 tum galvad dyckert. Alltså inte lådan utan spiken. Man säger så. Man säger inte spikarna. 12 slag på varje spik är lika med 12 000 slag. När jag fått i mer än 900 spik utan ett enda missöde och utan en enda åskådare, kom en granne förbi. Då, naturligtvis drämde jag hammaren rakt på tummen. Det klassiska. Den som gjort det vet att synfältet krymper till en tiondel, och att alla ljud kommer längre bortifrån fast tydligare. Man går in i någon sorts högre medvetenhet, och allt ens kvarvarande liv går åt till att försöka stå stilla och inte gallskrika.
– Jaa, det är inte lätt att träffa de där små djäklarna. De har ju så små huvuden, he, he.
– Näe, tänkte jag, men ditt skulle jag knappast missa.
Fortsättningen kanske följer en annan dag.
