Nä, nu är det dags att ändra matvanor, tänkte jag häromdan när midjan började krypa över linningen samtidigt som matpriserna tog ett nytt skutt upp på hyllorna. Mycket vill ha mer heter det ju.
Förr åt folk mat utan krångel och ångest. Ät, sa mamma, och så gjorde man det. Men numera är mat antingen för dyr, eller ifrågasatt av näringsexperter, eller utdömd av hälsoprofeter, eller bannlyst av miljöaktivister. Och det lilla som blir över är jag allergisk emot. Det återstår egentligen bara havre.
Jag är ju så hejdlöst glad i mat. Jag älskar allt från ost och kronärtskockor till bruna bönor och glass med chokladsås. Lassvis. Men hur stillar man sin aptit när less is more? Ska det vara mättat, fleromättat eller hungrigt fett? Eller rockar fett? Ska det vara dinkel eller helvete? Och hur ska man äta miljömässigt, nu när morötterna hotar torskbeståndet och soppan hamnar i bensintankarna…?
Nä, man blir lika snurrig som slungad sallad. Så nu har jag utvecklat en egen diet. Man slaktar några läckra kokböcker, hänger upp de smaskiga bilderna vid köksbordet – och kokar sig litet gröt, helt enkelt. På havre. Förr sa mamma att jag åt som häst, och nu gör jag det. Jiha.
.
0 Svar till “Matglädje”