Hösten är vår

Tack och lov. Sommarlovet är slut. Skolorna har börjat. Barnen är infösta. Stranden är ledig. Hösten är vår. Jippi.

Matglädje

Nä, nu är det dags att ändra matvanor, tänkte jag häromdan när midjan började krypa över linningen samtidigt som matpriserna tog ett nytt skutt upp på hyllorna. Mycket vill ha mer heter det ju.

Förr åt folk mat utan krångel och ångest. Ät, sa mamma, och så gjorde man det. Men numera är mat antingen för dyr, eller ifrågasatt av näringsexperter, eller utdömd av hälsoprofeter, eller bannlyst av miljöaktivister. Och det lilla som blir över är jag allergisk emot. Det återstår egentligen bara havre.

Jag är ju så hejdlöst glad i mat. Jag älskar allt från ost och kronärtskockor till bruna bönor och glass med chokladsås. Lassvis. Men hur stillar man sin aptit när less is more? Ska det vara mättat, fleromättat eller hungrigt fett? Eller rockar fett? Ska det vara dinkel eller helvete? Och hur ska man äta miljömässigt, nu när morötterna hotar torskbeståndet och soppan hamnar i bensintankarna…?

Nä, man blir lika snurrig som slungad sallad. Så nu har jag utvecklat en egen diet. Man slaktar några läckra kokböcker, hänger upp de smaskiga bilderna vid köksbordet – och kokar sig litet gröt, helt enkelt. På havre. Förr sa mamma att jag åt som häst, och nu gör jag det. Jiha.

Absolut Sommar

Äntligen. Det har åskat och jag har badat. Ibland samtidigt. Jag har doppat mig flera flera gånger, hoppat från badbryggan, skrämt iväg små badande barn, paddlat luftmadrass, lekt valross, cyklat barärmad, ätit pizza, glass och kräftor. Det var 22 grader i vattnet, fläckvis solsken kryddat med litet rejäl åska. I fyra dagar. Mer kan man absolut knappast begära av en svensk sommar.

Det skulle i så fall vara surströmmingen, då. Den har inte infunnit sig. Men där är jag så petig, surströmming kan bara avnjutas under vissa speciella omständigheter. Annars kommer den inte till sin rätt. Rätt lagom tunnbröd, rätt mycket messmör, rätt litet brännvin, rätt fördomsfri omgivning, rätt långt fjärtavstånd, och inte minst rätt redigt sällskap. Men då är det absolut gott.

Fast det gick nästan lika bra med Tapas.