Knädopp och gräsklipp

Det här ska jag skriva om i min blogg, har jag tänkt massor av gånger i sommar. Så fort jag kommer till datorn. Och på den vägen är det. Jag hade till exempel tänkt skriva om…

… att jag äntligen har doppat knäna, armbågarna och pannan – och att jag förmodligen kommer att doppa resten av kroppen endera dan…

… att inte ett enda åskväder har kommit hit och hälsat på fast jag har krusat, bönat och bett…

… att jag förmodligen är ensam om att ta med mig gräsmattan in till köket för att klippa den med kökssaxen…

… att Ester ser så prydlig men lustig ut. -Men, vem har kläft däg? hade säkert någon förvånad hälsing frågat henne om de hade mötts. Och då skulle hon inte ha svarat, eftersom hon ju bara kan säga ”huumoor” vid vissa tillfällen. Men man förstår ju ändå att det är jag som har gjort det. Med samma sax som gräsmattan…

… att jag har ätit upp all hemkokt körsbärsmarmelad, inte bara min egen ranson utan även grannen med köksstegen’s, samt dessutom den jag hade tänkt ge till någon som strax fyller år…

Ungefär det och litet till hade jag tänkt skriva i bloggen, endera dan.