Tusen tack

Det är ju lätt att säga. Tusen tack. Men har någon räknat hur många tack som får plats i de orden? Det har jag. Jag tog mig tid att skriva tusen tack. Bokstavligen. Nu ska jag skicka dem till Söder, Årsta, Vårby, Älta, Värmdö, Danderyd, Solna, Enånger, Ora, Delsbo, Göteborg, Helsingborg, Kalifornien och Australien. En himla massa tack blir det.
.

Vilken dag

De flesta dagar är ju som alla andra dagar, medan somliga andra dagar kan verka som vilka dagar som helst fast de inte alltid är det. Det här är en sån dag. Den är förvillande lik alla andra dagar, och om man inte vet vad det här är för dag så skulle man lätt kunna missa den i vimlet av alla dessa dagar som kommer och går.

Men den här dagen är inte alls som alla de där andra dagarna. För det är faktiskt min dag. Jepp.
.

Frisyrväder

Undrar någon vart jag tog vägen? Försvann jag bland drivorna i diverse-garderoben? Fastnade jag med ryggskott bakom skohyllan? Limmade jag fast fingrarna med superlim i morfarsmors gamla stol?

Nejdå, ingen fara. Flugsamlingen är kvar i takplafonden, tavlorna till släktgalleriet ligger kvar på köksbordet. Varför ska man göra det idag som man kan skjuta upp till imorgon? Allt är som vanligt. I alla fall nästan. För jag har skaffat frisyr. Det är ganska ovanligt. Det tog några dar för jag gjorde det själv.

Nu kan jag inte gömma mig i syrrans randiga toppluva längre, för nu har vi fått frisyrväder. Och då kan man ju inte se ut hur som helst i håret, eller hur?
.

Släkten är nog värst

Förr sa de om veliga människor att man var född i farstun, men det är inte jag. Däremot har jag fastnat i hallen. Här finns fem ”borde ha fixats för länge sen-objekt” i vägen för min städtekniska framfart genom hemmet – sånt som har väntat i åratal på min uppmärksamhet:

1. Gunnars LinneskåpsPensionat. Består av fyra hyllsviter med regelbundet nytvättade textilier som regelbundet blir katthåriga och utfösta på golvet. Väntar på nån form av lås-lösning.

2. Tavlan med de horisontella vallmoarna – har någon någonsin sett vallmo växa liggande från höger till vänster? Det har jag. Men man kan ju alltid vrida på huvudet så det ser rättvänt ut.

3. Den torkade flugsamlingen i takplafonden. Lättare sagt än gjort att åtgärda; ta ett bärkraftigt bord någonstans ifrån, klättra upp, håll balansen, och försök få loss kupan från metallfjädern… utan att spräcka glaset.

4. Morfarsmors gamla stol – en mumifierad före detta fåtölj i rokoko-stil, vars stoppning av sågspån och tagel ständigt kryper förbi mina provisoriska stödbandage. Borde slängas, men man vill ju inte såra morfars mor – och man vet ju inte om hon märker det.

5. Släktgalleriet. Hur många år ska det behöva ta att sätta upp ett litet galleri av släktporträtt så att varje ram hänger rakt och innehåller varsin bild på någon kär eller nära släkting? Om man räknar mina ”borde ha fixats för länge sen-objekt” i årtal så vinner nog detta porträtt av självaste morfarsmor, alltså min farmor – som har väntat på att lagas och hängas upp sedan 1978…
.

Resedagbok

Bloggen? Den har jag glömt, märkte jag idag. Jag har varit litet upptagen med annat på sistone. Jag har börjat Städa. Och då menar jag inte den vanliga biologiska mångfalden av grus, löv, pinnar, hundhår, katthår, damm och anteckningar som kräver grovröjning ungefär var tredje dag. Utan nu menar jag Städa.

Efter veckor av förberedelser och motivationsövningar har jag nu äntligen kommit iväg på en oändligt långsam expedition tvärs genom hela hemmet från utsidan av ytterdörren till insidan av balkongräcket – utrustad till tänderna med glasögon, tandborste, svamp, trasa och Ajax.

Redan första dagen upptäckte jag ett ljust vackert stengolv utanför ytterdörren när jag skrubbade trösken, så nu har jag en halvmåneformad ren golvyta framför mitt hem. Till grannarnas förvåning, vi har ju alltid trott att golvet var mörkgrått. Och fram till idag har jag klättrat, krypit och torkat mig genom hela farstun, från proppskåp till skohylla, och allt däremellan. Så det går ju faktiskt framåt.
.