Hua

Ibland räcker det inte att beskriva vädret en dag som den här med det torra uttrycket “ostadigt”. Det behövs ord med större inlevelse.

Jag var liten på den tiden när Gullan Bornemark sjöng hurtigt men hotfullt om vikten av ett glatt humör och välborstade tänder, och barn tvingades att tala artigt och tillgjort med Farbror Sven i radion. Orden var ofta väldigt ytliga, och det var ju inte konstigt att min kloke pappa insåg att jag behövde ett ordförråd med både bredd, djup och färg för att göra mig förstådd i livets alla skiftande situationer.

Så en dag som den här lyfte han upp mig till fönstret och förklarade: “Jävla väder ute, fy fan”. Så småningom blev jag stor nog att prata själv, och en dag som den här sprang jag ivrigt till pappa och utropade stolt: “Väder ute pappa, Hua”.

Det tog en del tid och tålamod för pappa att fördjupa mitt ordförråd, och att lära mig konsten att uttrycka mig med större inlevelse, men numera fixar jag det ganska galant. I synnerhet dagar som den här.
.