Självberöm

Min personliga nörd-utveckling har tagit ett kvantsprång senaste veckan!! Jag har nämligen skrivit ett FUNGERANDE ActionScript till Knasans Kalasorkester! Det är 98 rader helt geniala och perfekt fungerande rader scriptkod – och jag har skrivit dem alldeles själv. Jag kan inte nog påpeka detta. Själv.

Om man klickar på olika saker i bilden, så sätter de igång och rör sig och spelar varsitt instrument. Och de håller samma takt, vilket är det fiffigaste av allt. Ett paket spelar congas, ett saftglas vickar så att saftdropparna låter som claves, godiset rasslar, och en av skedarna går loss på asietten som en koskälla. Man kan också spela solo på muffinsfatet. Hur kul som helst för såna som mig.

Utformningen av själva kalasbordet är långt ifrån klar, för allting på bilden är bara skisser ännu. Och det ska in fler instrument för att fullborda orkestern. Men det är ju peanuts i sammanhanget.
.

HappyBody HypnosSpa

Det finns ett lyxigt Spa vid havet ganska nära där jag bor, men jag är alldeles för snål för att gå dit. Istället har jag naturligtvis utvecklat ett eget hypnos-spa i hemmet. Man lägger sig bekvämt under en filt i soffan och bullar upp med kuddar under ryggen, nacken, knäna och armarna. Jag brukar lägga en varm urvriden handduk över ansiktet med ett luftveck över näsan, men det går lika bra med en inpackning av ljummen havregrynsgröt och ett par urvridna tepåsar över ögonlocken. På med litet skön musik eller vågskvalp i bakgrunden, och av med alla telefoner.

Jag tar tio riktigt, riktigt djupa andetag (in genom näsan, och ut genom munnen), och släpper taget om kroppen och vardagen. Sedan föreställer jag mig att två professionella händer masserar alla spända muskler. Jag undviker att föreställa mig någon person som masserar, och fokuserar på själva avslappningen. Tänk bara på hur händerna knådar de spända musklerna, och känn hur blodcirkulationen ökar när spänningen släpper… litet mer till höger… längre upp… precis där, tack. Och det bästa är att man kan ligga bekvämt på rygg och ändå få ryggen masserad.

När hela kroppen känns avslappnad låter jag de tänkta händerna ge mig en energigivande Shiatzu-behandling över alla ”Tsubos” (som är små behållare av qi-energi), tex två tummar som trycker sig hela vägen upp längs var sin sida av ryggraden. Två fingrar masserar punkterna längs hårfästet i nacken, längs kindbenen, käkbenet, runt ögonen, och så vidare. Det finns flera bra böcker om Shiatzu och var qi-punkterna sitter. Efter litet övning lär man sig att känna var energiflödet är i obalans.

Jag fick faktiskt kvitto på att det fungerar när jag besökte en sjukgymnast häromsistens – nästan inte en enda spänd muskel… och då hade jag inte ens varit på mitt spa på ett tag. För ju oftare man gör det desto bättre fungerar det. Det är fullständigt gratis och du kan boka tid när som helst. Du kan utforma ditt personliga Spa precis som du vill med litet fantasi, och välja vilka skönhets- eller kroppsbehandlingar du önskar.

Fiffigt va? Och du, lägg inga exotiska frukter på kroppen som de gör på de dyra Spa’na. Ät dem istället.
.

Scriptragg i Nördbaren

Jag kan inte minnas senaste gången jag hängde över en bardisk, och då räknar jag i årtal och inte promille. Men numera hänger jag ofta på några ActionScript-syltor för att insupa atmosfären och kolla in hur proffsen jobbar. Jag är den där tysta typen som verkar litet nonchalant ointresserad, medan jag lyssnar på vad de andra snackar om. Tyvärr är det mest bara typisk grabbkod om att skjuta targets eller bräcka varandra i häftiga rollovereffekter.

Häromveckan bestämde jag mig för att nu jäklar ska jag prova att lägga upp en egen tråd om ”synchronize sounds in multiple movieclips”. Men det var faktiskt ingen som kunde lösa det. Ingen. En seniorsnubbe försökte med några varianter av setVolume. Men det funkade inte, så han gav upp.

Jag vet att det inte är så himla lätt för såna som mig, men jag tror ändå att det någonstans därute finns ett script som matchar mig perfekt.
.

Älg

Nu vet jag varför stockholmare och vissa andra inte kan säga Älg. Jag har funderat över ämnet under hela hundpromenaden. När stockholmare går på Skansen händer det att de pekar på en Älg men utropar ”…Elij…”. Det beror på att de startar med munnen i en leende position (…eee…), trycker sedan upp främre delen av tungan mot främre delen av gommen och låter ljudet (…lll…) sippra ut genom mungipan. Sedan avsluter de med ett krampaktigt (…iijj…) som om de har en citronskiva i munnen. I synnerhet de som kommer från socknarna Östermalm och Lijdingö (…jjjiiijjj…).

Men så här gör man: Slappna av, släpp hakan ett par centimeter rakt ner, lägg tungan platt i underkäken, och sätt på ljudet (…äää…) Rulla sedan ihop tungan bakåt som en papperstuta (en sån där man ibland får på kalas), och tryck snabbt framåt (…huil…), låt själva ljudet rulla ut tungan, och vrid sedan tungan utåt/nedåt till ett halvt (…jöh…). Det ska gå fort och vara över på en kvarts sekund, och det är tungan som gör jobbet – inte smilbanden. Älg. Alltså. Man ler inte när man möter en Älg. Man tappar hakan.

Så. Nu behöver ni inte känna er bortkomna i något Älg-sammanhang, och slipper den där misstänksamma blicken från alla som inte förstår vad ni pratar om. Älg.
.

Vi har fått en bebis

-”Vore det inte trevligt om vi hade en egen liten bebis att träna på ?”, har jag ofta sagt till min hund, som nickar fast hon inte håller med om det. Hon är nämligen extremt småbarnsrädd. Hundälskande småtjejer från lågstadiet och uppåt brukar gå bra. Smågrabbar däremot är jätteläskiga, för de viftar alltid med pinnar och låter ”Tjoff… Poow” eller nåt i den stilen.

Men allra värst är de pyttesmå kidsen. Ju mindre barn desto läskigare, tycker Ester och kan bli paralyserad av skräck vid åsynen av en liten viftande fot eller hand som sticker ut ur en barnvagn. Det räcker faktiskt med ett litet pip där inifrån vagnen för att hon ska få panik. Så vi behöver verkligen en egen bebis att träna på, tänkte jag och beställde en.

Och som sagt, nu har den kommit. Det är visserligen Alvas matte som äger den, men det hindrar inte oss ett dugg. Vi har egna planer för den här bedårande lilla varelsen – som jag ännu bara sett nästippen på. Men hon lär ska vara en rejäl tösabit på fem kilo som fyller sju dagar idag, och så snart nordvästvinden ger sig ska vi börja träna.

Jag slår vad om att hennes första ord kommer att vara ”Vovve”.
.

Gå tillbaka till Gå

Nu har jag komponerat musiken till Knasans Kalasorkester. Tja, musik är väl kanske en överdrift, men jag har i alla fall klinkat ihop några loopar av ljud som låter litet kul när man spelar dem tillsammans. Så nu är det bara att importera ljudfilerna till Flash, skriva några rader kod, och koppla ihop dem med instrumenten som ska spela i Knasans Kalasorkester…

Och därmed är jag tillbaka till Gå. Så antingen måste jag lära mig att behärska det knasiga språket ActionScript, eller så måste jag sluta upp med att få så många knasiga idéer om allt roligt man skulle kunna göra i en dator…
.