MystMys

Man kanske skulle ha haft en vit hund istället, tänker jag när jul-idyllen sakta börjar lösas upp och hundhårstussarna lägger sig i drivor på golvet. För vem vill dra omkring med dammsugare de här mysiga dagarna efter jul när man kan slappa och leva gott och ensidigt på julbordsrester?

Och förresten så har jag inte tid att städa, för jag ska på äventyrsresa till stället på bilden här ovanför. Jag ska till en av världarna i Myst, och där ska jag åka linbana över hisnande vackra dalar, strosa omkring i exotiska miljöer, och greja med märkliga mekaniska maskiner. Det kostar ingenting och är garanterat fritt från turister och reaktiva julklappsbytare. Kan man ha det bättre?
.

Julkort

Till alla er som inte fått något julkort i år (eftersom jag glömde skicka julkort i år):

En Synnerligen God Jul på er allihop !!
.

Grötrims-Akuten

Nu jag tröttnat på att rimma
huvudet har tatt semester
Sent det är i denna timma
- tur att det fanns fjolårs-rester:

Till denna klapp
finns inget rim
Men dock en lapp
försedd med lim
————————————-

Ett litet nånting kan du få
att sätta dig och se uppå
————————————

Hoppas nu att denna sak
passar till din goda smak
————————————

Det här är inte vad du sa
nåt om att du ville ha
Men kan kanske vara bra
ändå att ha en vacker dag
————————————

Ge nu upp ett glädjetjut
Sätt dig sen och bara njut
————————————

Till denna klapp
det fanns ett kort…
…rim på en lapp
- men den kom bort
————————————
.

Noggrant

Jag kommer från en familj med fina granor och jultraditioner. Mamma hade sina rötter i Hälsinglands granskogar och hon var inte bara en stor gran-estet, hon var också väldigt diskret. Så en gång när hela familjen hade klätt den spretiga gran som pappa så stolt hade burit hem, tog hon yxan och tassade ut i julnatten när alla andra somnat.

På julaftons morgon ringde farmor som vanligt klockan sju, och familjen radade upp sig i hallen för att ta emot varsin personlig juhälsning på det märkliga språket skånska. Och mamma, som på sin höjd fått ett par timmars sömn, bjöd på varm choklad och lussebullar. Och alla tyckte att granen på något märkligt sätt hade blivit vackrare under natten.

Det finns också en berättelse om en lustig episod när mamma och min moster snopet ertappades av en tillsyningsman med att ha lånat en gran från skogen utanför Kallhäll. Men målet avskrevs på fläcken när moster Annbritt, med en stor julkula på magen, erbjöd sig att krypa in bakom lås och bom för att betala böterna in natura, så att säga – eftersom de hade köpt julmat för alla pengar och tyvärr inte kunde betala några böter.

Nu har ju jag inte någon julkula på magen, utan snarare ett par meter julkorv lindad runt midjan. Men spänningen är densamma för alla noggranna grananhängare. Blir det nån fin gran i år?
.

Jupiterfonden

Jag tror faktiskt inte på astrologi. Jag vägrar att tro att jag skulle vara tjurskallig som en oxe bara för att planeterna råkade befinna sig på nåt slags mysko sätt just när jag föddes. Nä, jag tror helt enkelt inte på vad astrologerna hittar på. I vanliga fall.

Men. Just nu säger astrologerna att man ska passa på att sjösätta de idéer som man drömmer om att förverkliga, därför att allt som planeras från och med i tisdags och tre veckor framåt kommer att manifesteras och bestå i flera decenier. Och det vågar man ju inte ignorera, eller hur?

Så nu har jag letat igenom alla arkiverade drömmar i hela hjärnkontoret. Och eftersom ingen av dem är särskilt storslagen, så kom jag på den fiffiga idén att summera ihop alla små och medelstora önskningar till följande generella plan för framtiden: – Härmed sjösätter jag min dröm om att bli en glad, bekymmersfri och litet lagom excentrisk miljardär.

Jepp, då var det klart. Hoppas det fungerar bättre än att välja rätt pensionsfond.
.

Lussehunden

Idag går mina tankar till alla de som måste gå runt med tunga fjät och stuva… Jag minns nog hur det var; gruset i ögonen, glittret som kliade, lucialinnet som alltid var för kort, batterierna som aldrig fungerade, stearinet som rann över händerna…

…osynket mellan tärnorna längst fram och stjärngossarna längst bak, förvirringen i mitten, fröken som spelade i otakt eller hjärtskärande fel, de som aldrig lärde sig när man skulle sjunga ner eller upp på ”sanktaa”. Doften av bränt hår, sliskig saftglögg, och nån som inte hann gå på ett visst ställe strax innan.

Jag är såå tacksam att andra tagit över den traditionen till häpnad för kommande generationer. Och jag lovar att bilden är manipulerad, jag har inte tvingat min hund att smyglussa bara för att lussekatten är bortrest…
.

Ångest i tomteverkstan

Vore det inte roligt att göra julklapparna själv i år, tänkte jag och satte i gång. Det vill säga, jag la mig i soffan och funderade. Man skulle kunna göra litet marmelad, kanske. Eller nåt annat gott. Chokladpraliner? Italienska skorpor? Eller ska jag sticka klart den andra tumvanten som jag började på ifjol? Eller så kanske man skulle kunna göra nåt fint. En ängel med gulkängor? Ett halsband av bönor? En skev smörkniv? En papiljottburk av plastband?

Och ungefär där kom jag att tänka på flopp-broschen, den jag skulle göra till moster Göta en jul för länge länge sen. Den var bedårande för min inre syn, den blänkte och gnistrade, och moster Göta skulle skina upp som en sol när hon fick den. Hade jag tänkt. Och så satte jag igång. Och vad blev det? Jo, Karlsons klister utsmetat på litet foliepapper virat runt en säkerhetsnål. Och det värsta var, att moster Göta sken som en sol när hon fick den.

Och typ 40 år senare ligger jag alltså här i soffan och hemsöks av alla dessa förfärliga julklappminnen. Så det blir inga hemknåpade klappar i år.
.

Månskensloppet

Idag hörde jag ett felspelat Opus av Beethoven, nu igen. Jag tycker ofta att de spelar fel, de där konsertpianisterna, för enligt mina noter ska det inte alltid låta som de spelar.

Jag är ju visserligen självlärd på piano – på grund av en incident med min pianofröken när jag ljugit om att vår hund hade ätit upp samma nothäfte som strax därefter råkade falla, oskadat, ur läxboken ”Hej Matematik” vilken jag pinsamt nog inte hade öppnat, fastän jag borde ha gjort det. Hur som helst. Fröken blev arg för att jag inte hade lärt mig spela ”Till Paris ska vi rida på en gris”, av okänd kompositör – och det blev slutet på min ytterst korta musikutbildning. Jag gick aldrig dit igen.

Men det hindrade mig inte från att traggla mig igenom noterna till hela Beethovens Månskenssonat, för den tyckte jag var finare än Grisvisan. Det tog ett tag innan jag kom underfund om hur och var man skulle klättra på tonskalan om det stod fem små staket i kanten. Och att de små elefanterna betydde att man skulle trampa på gaspedalen, och att de små stjärnorna visade var man skulle släppa sig. Och en massa andra konstiga detaljer. Men sen var det ju nästan bara att spela. Och jag kan nästan fortfarande spela nästan hela Månskenssonaten utan att komma av mig. Jag har kommit underfund om att tredje satsen kan bli väldigt vacker, om den bara får litet mer tid på sig. Ungefär fem minuter extra blir lagom, tycker jag.

Men de där konsertpianisterna, jag förstår inte hur de tänker. De glömmer liksom att det handlar om känslor och månsken. Första satsen klarar de bra, stämningsfullt och fint. Andra satsen hade kunnat vara litet mer tankfull, men den blir rätt okej ändå. Men tredje!? Spelar de på ackord, eller? Får de betalt per nedslagna tangenter per minut? Eller tror de att de deltar i Månskenloppet? Jag nästan hör Ulfbåge kommentera:

- Och då kommer Verhoye in på upploppet… halkar på det slätstrukna fisset, aj aj, och där tappar han litet i crescendot… men ska han klara rekordet på 7,24? Neeeej, han fick nöja sig med 4 tiondelars förlust mot Brendel.
.

Botanisk terapi

Till den som så generöst gav mig ännu en azalea trots vetskapen om att ingen av dem hittills överlevt mer än en vecka i min omvårdnad, vill jag bara stolt berätta att detta exemplar nu har blommat i exakt två veckor, det vill säga 336 timmar.

Att azaleor skulle vara lättskötta om de bara hålls fuktiga, är en ren myt enligt min erfarenhet. Men nu har jag utvecklat en ny fiffig skötselmetod som baseras på hypnosterapi och målbildsträning. Det handlar alltså om att motivera viljan att utvecklas och blomma. Och det verkar gå ganska bra, faktiskt. Peppar, peppar.
.

MuffinsMaskinen

Vore det inte roligt att knåpa ihop ett lite enklare dataspel, tänkte jag efter att ha kört fast på Grandma´s Kitchen (se bloggen igår). Och så satte jag igång med det. Först tänkte jag att det skulle bli ett litet pedagogiskt spel för barn där man med enkla steg lär sig baka muffins. Men det hela växte till en automatisk muffinsmaskin där man häller ner alla ingridienser i olika hål, och sedan gör maskinen resten. Den är helt klar och fungerande, sånär som på rullbandet som går i otakt vid syltsprutan.

Under tiden som muffinsmaskinen tog form började min fantasi ticka vidare på fler roliga idéer, och nu har jag en hel låda med skisser till en hemsida som ska heta Knasans Kalas (som jag från och med nu innehar upphovsrätten till, bara så ni vet). Men för tillfället är jag tillbaka på ruta ett igen, jag måste ju lära mig mer ActionScript för att komma vidare. Så det är bara att plugga på…

Jag hoppas att få återkomma om detta när mina små hjärnceller hunnit ikapp mig.
.

Grandma’s Kitchen

Vore det inte roligt att knåpa ihop ett eget litet dataspel, tänkte jag för en tid sedan, och satte igång. Det visade sig emellertid vara litet krångligare än jag hade hoppats. Själva spel-idén tog kanske en vecka att klura ut; Man är instängd i ett litet kök där farmor går omkring och tjatar, farfar sover som en stock, och farfars ilskna gamla hund ligger framför ytterdörren och morrar varje gång man försöker ta sig ut därifrån. Det gäller att göra olika saker i en viss ordning för att lura bort hunden från dörren. Ganska fiffigt, faktiskt.

Det är egentligen inte så svårt att göra grafiken och de animerade sekvenserna, fast det tar otroligt lång tid med mina mått mätt. Men sen är det ju en helt annan sak att försöka räkna ut hur man ska skriva ActionScript, och komma underfund om exakt var kodsnuttarna ska in i myllret av lager, bildrutor och movieclips.

Än så länge kan man bara öppna kylskåpsdörren, vrida på vattenkranen, och ställa in olika kanaler på radion. Om man försöker nå ytterdörren så öppnar hunden ena ögat och morrar ilsket. Och nu är det bara resten kvar. Men det är jättelätt att strula till det, vid ett tillfälle fick kylskåpsdörren fnatt och for omkring och morrade, och farmor blev alldeles platt när hon vände sig om för att torka av bordet.

Just nu fattas det litet kunskap i ActionScript för att fortsätta, men jag kommer att hålla omvärlden underrättad om eventuella framsteg i ämnet.
.

Adventsdopp

Det blev ingen advent idag, ovanligt men sant. För första gången i min tillvaro blev det ingen julmusik med Bing Crosby, inga tomteluvor, inget lussebullsbak, ingen glögg, ingen adventsstjärna. Allt verkar ha något mysko samband med den försvunna lampsladden till adventsstjärnan. Den är fortfarande spårlöst borta.

Istället blev det strålande solsken, ljumma sydvindar, grönt gräs, och picknick vid stranden. En av oss tog till och med ett adventsdopp i havet. Har tiden kommit ur led på nåt sätt? Jag måste hitta den där sladden.
.

Stjärnförfall

Den som söker, skall finna. Men det gäller icke för lampsladden till adventsstjärnan. Jag har letat i lådan med adventspynt, jag har letat i lådan med julpynt, jag har letat i lådan med julgranspynt. Jag har letat i lådan med diverse fungerande elektriska apparater, jag har letat i lådan med diverse ICKE fungerande elektriska apparater, jag har letat i lådan för diverse skrot som har potential att bli något annat än det varit. Jag har letat i garderober, förråd, och minsta skrymsle. Till och med i skåpet under diskbänken.

Jag börjar bli allvarligt orolig för att lampsladden till adventsstjärnan har omvandlats till en ingridiens i något av mina bortglömda oavslutade projekt. Men vilket? Och var? Och varför? Och hur kommer jag vidare?
.